15 december 2011 skulle jag få hem spirre.
Jag kunde kanppt tänka på nåt annat.
Men när jag är hos a-l så tar vi in hästarna och börjar lasta de.
Vi tar Tessan i grimmskaftet men hon kan inte lastas så
vi fick åka hem.
Nästa dag var det fredag idag var jag lika glad och taggad.
VI provade att rida dit och ida skulle leda tessan över vägen men Tessan stack och spirre hängde efter. PAppa blev
rädd och orolig för mig. Han sa att vi skulle strunta i allt det här. Men jag vägrade att lyssna
VI klarade det inte idag heller.
DEn kvällen grät jag mig till sömns.
Dagen efter stack vi till a-l direkt på morgonen och a-l kom på att jag skulle rida först.
Min och Idas pappa gick med oss hela vägen.
När vi sedan kom in i stallet fick spirre panik. Jag tog så snabt jag kunde av hans träns och grimma och läppte ut honom i hagen. Jag och Ida stannade kvar i stallet till 16:00 då de skulle ta in hästarna.
De tog in spirre men han försökte komma ut han tryckte sig mot boxdörren. VI fick stänga överluckan till hans box och sen fick vi gå där ifrån. Vi släppte in de anra hästarna och sen gav vi spirre en morot och sen stack vi hem.
Dagen därpå vaknade jag först drog upp alla och så stack jag till stallet. Spirre stog lugnt och fin i boxen när jag kom. Jag var överlycklig och släppte ut honom i hagen.

Det var det bästa som någonsin hänt mig.



Första bilden på mig och spirre när jag hade honom <3
Älskar dig min livskraft!

//Josse